Idag har jag städat lite och varit ute och tränat minuz på fot, stanna och inkallning.
Han är jätte duktig men träning behövs ju såklart så att de sitter..

Mycket kärlek till min duktiga lilla kille <3

Tisdagen den 12/2.. Jag vaknade på morgonen av att Emma ringde, vi hade planerat hela kvällen innan om hur Minuz min hund och Maja hennes Golden skulle ut och leka på idrottsdagen då vi skulle på hundpromenad i hellasgården..

Jag gjorde mig iordning och väckte min lilla älskling som kom smygandes ut ur täcket.. Jag tvättade håret och allt var som vanligt.. Jag missade självklart tunnelbanan för att jag inte hittade mina nycklar medans minuz förväntansfullt skuttade brevid mig och var alldeles överlycklig för att få följa med och stackars Emma & min andra vän Emilia fick vänta på mig i Hellasgården i en halvtimme.. Jag & Minuz satt på tunnelbanan och någon kvinna satt och fnissa över att han försökte nosa på henne sedan frågade hon om han bara var en valp och jag svarade men stressad som jag var så kunde jag ha varit trevligare.... kom till slussen och satte minuz utanför pressbyrån och då en man stannade och frågade vilken ras det var.. jag svarade snabbt och begav mig in på pressbyrån.. åter igen så kunde jag ha varit trevligare.. jag kom ut och hälsade på honom och han blev lika överlycklig som om jag varit borta i timmar, jag köpte en korv men för första gången så fick inte minuz smaka.. bara lite av brödet i slutet så gick vi på bussen.. han satt brevid mig så snällt hela vägen och när vi kom till hellas gården och en bit bort från vägen så släppte jag honom så han kunde hälsa på Emma med Maja & Emilia.

Vi skrattade alla tre och skojade och började gå en runda i Hellasgården.. det finns ett ställe där det bara är öppet fram till vägen men där gick vi bara förbi och jag och Emma hojtade på hundarna hela tiden, liteväl mycket mot vad jag kanske borde ha gjort.. Vi gick hela rundan runt och så kom vi tillbaka till just den där lilla öppningen till vägen.. då hade hundarna traskat iväg själva men vi trodde att de hade gått längst stigen men istället hade de gått över vägen..

Jag ropade på minuz och såg honom komma springandes över vägen där alla bilar kör hela tiden och de kör inte långsamt heller.. jag ser hur den vita personbilen kommer mot honom och jag skriker panikslaget åt honom att stanna och då¨stannar han och kollar på mig oförstående.. jag ser hur den vita bilen missar honom precis med framdäcken och han bara kollar på mig.. sedan kommer bakhjulet och jag ser hur hjulhuset slår honom rakt i huvudet medans han kollar på mig och han flyger runt och landar på marken alldeles stel..

Jag glömmer aldrig hans min sekunden innan han blev träffad av bilen.. Bilderna kommer upp så fort jag blundar och med dem kommer ångesten och skuldkänslorna..

Sedan går allt så snabbt..

Jag börjar skrika och springer fram till honom och stoppar den stora lasbilen som kommer efter den vita personbilen som sticker.. jag tar honom i min famn och han är alldeles krökt i nacken och morrar av rädsla.. han blöde under ögat och över nosen då han slagit i ansiktet i betongen.. Jag ser hur Emma gråter och skriker medans jag skriker åt henne att ringa 112 och sedan vänder jag huvudet mot min chockade & blödande lille kille och tårarna bara rinner medans jag försöker se mellan dem om han andas..

Då kommer en man och frågar om han kan skjutsa mig..
Jag bara säger ja och följer honom över vägen till hans bil. Minuz ligger bara och gör ingenting då vi sätter oss i bilen och åker iväg.. i bilen så börjar minuz dreggla hysteriskt och jag försöker desperat ringa till nära & kära och bagarmossens sjukhus.. De på 118118 hörde hur hysterisk jag var och kopplade mig direkt..  jag vet inte hur länge vi åkte men det kändes som en evighet plus att polisen ringde upp mig var femte minut... vi fastnade vid en byggplats och det kändes som en evighet men vi stod kanske där bara 2 minuter sedan kom vi till bagarmossens parkering..

Mannen som körde mig gick in för att hämta personal på djursjukhuset medans jag satt kvar med minuz i min famn..
jag grät men försökte lugna honom medans jag såg min far komma ut från djursjukhuset.. han kom fram och öppna bildörren och sa något i stil med "hej gubben"

(Detta visar att min älskling är stark)

Då minuz hörde min fars röst så viftade han tre gånger på svansen.. det visar vad stark han är.. min älskling..

En sköterska kom och kände på honom för att sedan lyfta in honom till ett rum där de la honom på en varm kudde och började hålla på att sätta in dropp och kolla på honom..

(Just denna stund var jag förstörd och minns väldigt dåligt..)

Han fick gå in på röntgen & ultraljud men i kroppen såg allt bra ut.. det var bara huvudet.. han hade fått hela smällen på huvudet... nacken var krökt.. han kunde knappt stå..
han såg på mig förebrående som om han frågade mig "varför, gjorde du såhär".. det skar till i hela hjärtat..
De la in honom i en kuvös och jag fick gå in och säga hejdå till honom då de skulle behålla honom under observation på intensiven.. Jag viskade några saker till honom där han låg min lilla kämpe..

Sedan åkte vi hem..

De var de mest jobbigaste timmarna i mitt liv..
men mamma & pappa kom förbi.. tack för det!
Både andreas(mitt fästman) och jag har mått fruktansvärt dåligt hela kvällen..

Jag ringde till vetrinären cirka 21:30 och fick prata med Minuz sköterska, hon var förstående och världens gulligaste.. Hon berättade att han hade börjat byta plats i kuvösen och att det inte hade behövt använda sig av ett "vänd-schema" och det var positivt.. medicinen som ska göra att vätskan & svullnaden i hjärnan gick ner verkade som den hade fungerat men de ska göra ytterligare tester klockan 00 inatt.. Han var medveten om omvärlden och lyfte på huvudet då hon kom in i rummet och kollade på henne då hon klappade honom..

Det är positivt men läget är fortfarande kritiskt..

Trycket på bröstet har släppt.. och jag kan andas normalt då jag fick höra att min älskling mår lite bättre..

Allt kan hända och det är fortfarande akut..

Men jag ber alla att be lite för honom och hålla tummarna..

Han fick en rejäl smäll på huvudet men förhoppningsvis så
kommer det går över..

Jag vill ha hem min älskling och hålla om honom för evigt!

Han är bara 9 månader.. För ung för att dö..
plus att jag behöver honom..

Jag älskar dig mitt hjärta!
Du finns i mina tankar och hjärta,
jag väntar på dig här och det gör husse också..

Jag älskar dig Minuz <3