När jag sitter och tittar tillbaka på gamla inlägg om mitt lilla hjärta Minuz så ser jag alla minnen svepa förbi ens ögon..

Lägger in lite bilder genom tiden & berättar.. =)



Från vänster, första bilden håller min syster i Minuz bara någon timme efter att jag hämtat honom.. Han fick alla att smällta, även min syster som är enormt allergisk men skulle ändå ligga brevid honom i min säng och sova.. =) Det här var bland den lyckligaste dagen i mitt liv.. Min älskade lilla Minuz! <3




Från vänster, här ligger han i mitt knä på bussen när jag skulle från lägenheten ut till Mamma & Pappa.. Jag satt längst bak med honom sovandes på min väska, han var så liten så ingen såg honom. I köerna vid Nockeby så fiser min älskade lille kille, jag är den första som upptäcker och kollar mig omkring.. Självklart börjar folk reagera och kolla sig omkring, jag som sitter högröd och tårögd för att jag försöker hålla mig för skratt blir ju automatiskt den skyldige.. Och så blev man utnämnd till "Dagens äckel på bussen" tack vare min lilla parvel..

Andra bilden så ligger han mellan fönstret och elementet på där jag jobbade när jag skaffade honom. Jag hade sommarlov och jobbade heltid, gick in till chefen och sa att jag skulle skaffa vovve men kunde inte lämna honom ensam och då vi arbetade via telefon & ingen var allergisk så borde det vara lugnt att ha honom där sålänge han inte störde mitt jobb.. Personalchefen blinkade åt mig och sa; "Det ska vi nog lösa!".. Vi två pratade senare med den högsta chefen och personalchefen startar samtalet med "Jo, nu är det så att Åsa ska skaffa en liten valp och kan inte lämna den själv så om hon inte kan ha med den på jobbet de första månaderna så måste hon nog säga upp sig!" Jag själv tappade hakan och fick lätt panik, jag satt som projektledare och stormtrivdes.. (Jag ville inte sluta!) Chefen kollade ner i bordet en stund och funderade, kollade sedan upp på mig och sa "Okej, men det är bara för att det är du.." Då var lyckan på topp & jag var enormt smickrad.. Minuz var med mig varje dag och även när jag fortsatte med skolan till hösten och jobbade deltid så lämnade jag Minuz varje dag hos en arbetskollega: Matin, som tog hand om honom så bra! (TACK MATIN!)




Här är två bilder från före och precis efter den jobbigaste tiden i mitt liv.. Den kan ni läsa om i början av denna kategori "Min lilla kärlek, Minuz!"






Bara allmänt härliga bilder som jag var tvungen att lägga upp för att de är så fina..
Nu kom älsklingen så ska jag vara social med honom,
jag älskar mina två finaste killar! <3 <3 <3