Skrev i andra bloggen, kopierade hit =)

Jag tänkte berätta lite kort och gott hur vi träffades eftersom det var
någon som skrev en kommentar i andra bloggen och undrade just det :)

Älsklingen & jag träffades några månader efter att jag börjat på samma jobb
som honom, vi började snacka och blev ganska snabbt bra vänner.
Vi var ute några gånger med andra arbetskamrater tillsammans & hade jätte
kul, vi pratade mycket och han blev en närmare vän på en väldigt kort tid.

Det hade varit knakigt en lång tid med mitt ex men runt ca jul så vart allt katastrof
och jag kände mig mer och mer osäker på min relation med mitt ex. Jag var
nere och trött på det mesta och pratade mycket med mina närmre vänner.
Sebbe var då en av dem, vi snackade en massa och han fick mig att inse
mycket om hur livet borde vara och att ha och träffa sina vänner var något
man borde kunna göra. Jag levde kort och gott i en bubbla, han spräckte den.
Så jag insåg min verklighet och förstod att jag inte längre kunde leva i den.

Jag lämnade mitt ex och fick sköta flytten och städningen av lägenheten själv,
ca 3-4 dagar innan nya killen skulle flytta in. Jag jobbade sent och hade panik
över att lägenheten skulle blir klar i tid och Sebbe fanns där för att hjälpa mig
med det, känslor för honom vid den här tidpunkten hade då hunnit blomma ut.
Och som tur var så var de besvarade ^^

Jag tyckte ju sedan innan att visst han såg bra ut och att han var genomsnäll
och att jag var attraherad av honom men det var sättet han behandlade
mig på som fick mig att falla pladask för honom.

Allting gick snabbt och den 29:e Januari blev vi tillsammans,
men om det känns rätt så ska man väl satsa?
Det var 3 månader sedan som vi blev tillsammans och jag lever fortfarande
som i en dröm. Han gör mig otroligt lycklig, det pirrar i kroppen när han ser på mig.
Han är en ängel mot min familj och alla älskar honom :)
Vännerna gillar honom också vilket de tydligt visade på min studentskiva haha!

Alla som känner mig har sagt att jag är mycket gladare,
att jag ler och skrattar igen.
det har jag även själv kännt!

Sebastian Rönn, han fick mig att börja skratta igen.
Bli mig själv igen, bli lycklig & leva mitt liv!