Kan inte gråta längre, har tagit slut på tårar, vänner för alltid men det kommer kännas sjukt för båda..
Har många minnen men finns ingen här för att upprätthålla dem.. Slangar, medicin, läkare, sköterskor och en ensam säng.. Folk kommer och går, men inte till denna säng.. Is it a little too late?

Man kanske inte dör men ändå så dör något inom en, känslan av att inte vara ensam..

Is this my life im wondering? How could things happen so fast, how do i turn this around?
Its hard to do this alone..